Tankar Till Tusen...
Sitter här åh fundera åh filurar lite... Var e samället på väg? Okej solen tittar fram... men måset alla supa som fan bara för de??? Fattar inte varför... Men det e aldrig någon som har problem... Men när man skippar sina barn, sina vänner, man stjäl åh ljuger e inte det ett problem??? Jag e så trött på folk som ljuger för denna jävla alkohol!! Visst jag super ibland... men de står jag för... Men blir så lessen när folk hittar på saker för att mörka...De e inte kul längre... Jag hör ganska snabbt om nån druckit!! Men ändå ljuger vissa rakt i örat... VARFÖR??? Jag skiter väl i de, men tycker det e sjukt med dom som inte kan erkänna.... Åh detta är riktat till en som inte har lunar... Men kände att jag gatt skriva av mig lite... Man finner inte vägen till en knuten näve, men jag e på god väg nu... mej kommer du inte undan!!!! Jag kommer ta dig rakt upp åh ner!!!
Så vad händer annars då?? Hmm de e inte så mkt.. Försöker hitta mig sj i allt detta... men vem fan e jag?? Hmm känns som att man aldrig kommer på det till 100 %
Jag vet juh vem jag är åh vad jag vill med mitt liv... Vissa saker vet jag att jag kommer fixa... men sen finns det juh saker som man inte kan förändra... Men jag e rätt övertygad om att när jag nått mina stora mål finner jag även ro med mig sj!!!
Livet är inte så lätt, man utvecklas hela tiden... Man möter mot och medgångar...man utvecklar relationer, åh avslutar vissa av dom. Finner nya vägar att gå, vissa e bra andra inte... Då får man backa och börja om... Tillbaka på ruta ett igen... relationer man litade på ändras, man glider isär lr blir sårad...
Utveckling....
Varför måste alla se min utveckling som nå "hemskt"? Känns som att alla drar mig tillbaka, försöker klippa av gummi banden men alla drar hårdare då!! E så sjukt jobbigt att alla har kontrollbehov som det känns... Känns som att jag sprängs L Får ej utlopp för mina känslor, känns som att alla förtrycker dom... Känns som att alla motarbetar mig just nu bara för att jag står på mina egna ben åh går mina egna vägar!! Varför kan jag inte få vara glad!? Känner ni er hotade, lr vad sitter de i? Hur som så e det sjukt drygt... jag unnar er all lycka men får fan inget tillbaka! Blir så grymt lessen av att måsta anpassa mina känslor och mig efter er hela tiden... Sen e jag fett less på folk som måste "kopiera" mig åh leva genom mig hela tiden... Vad har jag som inte ni har? Jag e väl den tristaste man kan vara... Men tydligen måste jag vara populär som fan, eftersom alla e så rädd att tappa kontrollen på mig... Men jag orkar inte anpassa mig efter vad alla andra vill! Jag känner att jag måste få utvecklas som jag själv vill... vill ej bli hindrad av alla andra längre, känner att jag måste få gå vidare med mitt liv J Jag känner att jag står på mina egna ben nu igen, litar på mig själv!! Känner att jag e på väg någonstans men vet ej var, men känner att jag kommer bli rätt ensam på min väg men de skiter jag i... Tror att jag kommer vinna på det i längden, känner att de e ett måste för både mig och liten... Jag har ett eget ansvar och ett ansvar för liten, men tänker ej ansvara för alla andra... Orkar ej vara flytväst till alla längre, måste styra upp vårat liv ist... Kan ej svälja all skit längre, ni måste finna en egen väg att vandra... Kommer att kväva mig sj om jag ska upprätt hålla er länge till åh det tänker jag inte göra längre!!
Nä nu orkar jag inte skriva mer... men men vi hörs nå fram över...
Puss kram hela dan ;)
